Raaaaage!!
Måttet är rågat, droppen som fick bägaren att rinna över har landat, den sista potatisen är satt, nu har de skitit för sista gången i det blå skåpet!
Jag är så oerhört trött på att ställa upp, vara alla till lags, bita mig själv i tungan för att inte ställa till med en scen eller vara till besvär. Jag ska alltid vara så förbannat snäll, omtänksam och alla ska ha det så bra. Allt är bra så länge alla andra har det bra!... Fucktards!!
Men JAG då?
När ska folk "passa upp" på mig? När ska människor göra allt för mig för att inte jag ska ställa till med en scen?
NÄR?
Frustrationen blev så stor och omvälvande idag att jag gick gråtandes från mitt jobb. (Jag jobbade klart mitt pass). Den där känslan av att man inte vill visa sig ledsen, då man visar att man faktiskt är sårbar för andra, försökte svälja det men tårarna brände och trillade slutligen ner för kinderna. Det blev för mycket och det brast. Förtvivlad och utledd ringde jag min mamma, i ren desperation, för att få höra några lyftande ord som fick mig att landa och komma tillbaka till mig själv.
Det har hänt mycket det sista, mycket av det som har hänt har med mitt jobb att göra, mitt jobb är inte bra för mig, jag har kämpat för att komma vidare positionsmässigt i min karriär på detta jobbet, ("åhh, vilket jobb jag har.." Sarkasm!) Nu när jag äntligen får en bättre tjänst är jag så oerhört utarbetad att jag knappt orkar tackla uppgifterna som nu ligger framför mig. Kunderna orkar jag knappt bry mig om, kollegorna är gnälliga små kärringar som bara bryr sig om sig själva och kan slänga ur sig vilka kommentarer som helst, de bryr sig inte överhuvudtaget om de sårar någon. Bara de får synas och säga sitt så är det bra..! Sen har vi de som man ska följa till punkt och prickar, får de inte som de vill tar det hus i helvete (dessa är alltså de som ställer till med en scen.)
Det får inte vara så här på en arbetsplats. Jag är 22 och känner mig redan helt knäckt. Detta är inte okej. Och nej, jag är inte överkänslig. Men det kommer till en punkt då man inte tar mer och dit har jag kommit.
Over & Out.
Nedbruten
Tappar andan, känner illamåendet välla upp ur min strupe. Känslan av att vara otillräcklig spränger genom min kropp. Tappat fotfästet. Vet inte åt vilket håll jag ska gå, står på en punkt med tusen olika pilar som skjuter ur den punkt jag står på.
Tar sakta ett steg framåt men backar lika fort igen, inget känns rätt, vet inte vad jag vill, vet inte hur ja ska gå. Påstår att jag mår bra, vilket jag gör tillfälligt och i andra andetaget mår jag så dåligt att jag vill lägga mig i fosterställning och bara ligga där.
Hamnat i en svacka där jag inte vet hur jag ska ta mig tillbaka. Hitta tillbaka till mig själv, den glada, positiva, spontana flickan som vill alla väl. Nu vill jag inte vara med människor, jag orkar inte. Jag vill ta hand om mig själv och min skit. Jag måste börja älska mig själv igen innan jag kan älska någon annan.
Nervositeten av att bara gå ut genom dörren, hjärtat rusar, andningen blir ansträngd, osäkerheten som bultar och gör sig påmind så fort jag ska göra något. Denna osäkerheten har jag aldrig känt innan, tagit mig an uppgifter och spontaniteter med bravur. Aldrig några problem eller osäkerhet. Nu slår den tillbaka så fort jag vill utvecklas eller bara ska i väg och ta en fika med en vän. Att inte ha "kontroll" över en situation, att jag inte kan styra det som händer. Vilket jag inte heller har haft problem med, det som sker det sker. Inget jag styr över.
Allt sker av en anledning, händer detta mig för att jag ska landa i mig själv och inse att ödet är något vi inte kan påverka hur mycket vi än vill..? Jag måste släppa taget om mig själv, mina rädslor, mitt kontrollbehov, rädslan av att inte alltid vara perfekt i vilken uppgift jag än tar mig an. Jag kan inte vara bäst i något jag aldrig gjort, jag kan inte få allt att vara perfekt för det finns inget som är perfekt.
Jag kan bara vara mig själv och det är gott nog.
Känslan av Närhet
Står på tå, sträcker mig så långt jag når, snuddar vid mitt mål. Blickar ner och ser ett stort hål, jag vet att detta är förgäves men jag vågade.
Du står där, jag står här. Ett hjärtas längtan, en själ som letar efter en annan ensam själ. För att två ensamma själar ska kunna värma sig. Hitta tryggheten i varandra. Känslan av värme, känslan av att alltid ha någon där. Någon som alltid skänker en tanke och ljus.
Det finns så mycket mer. Våga satsa, våga lev ditt liv. Tveka aldrig på en känsla. Följ den och du kommer finna det ditt hjärta söker. Jag kommer aldrig ångra att jag följer min känsla, jag ångrar de gånger jag inte följde min känsla. Några misstag som jag bittert ångrar men som jag så väl har lärt av.
The road goes on, de kommer komma fler misstag, jag kommer lära av de. Jag kommer lyckas, de är de gångerna jag kommer orka vidare.
"Bara en till!"
Vägen är öppen, det är bara du som sätter dina gränser, det är bara du som avgör när du ska lägga av eller inte.
Vad än så kommer jag alltid stå här för och med dig
Over & out.
Du står där, jag står här. Ett hjärtas längtan, en själ som letar efter en annan ensam själ. För att två ensamma själar ska kunna värma sig. Hitta tryggheten i varandra. Känslan av värme, känslan av att alltid ha någon där. Någon som alltid skänker en tanke och ljus.
Det finns så mycket mer. Våga satsa, våga lev ditt liv. Tveka aldrig på en känsla. Följ den och du kommer finna det ditt hjärta söker. Jag kommer aldrig ångra att jag följer min känsla, jag ångrar de gånger jag inte följde min känsla. Några misstag som jag bittert ångrar men som jag så väl har lärt av.
The road goes on, de kommer komma fler misstag, jag kommer lära av de. Jag kommer lyckas, de är de gångerna jag kommer orka vidare.
"Bara en till!"
Vägen är öppen, det är bara du som sätter dina gränser, det är bara du som avgör när du ska lägga av eller inte.
Vad än så kommer jag alltid stå här för och med dig
Over & out.
7 April!
Helt fantastisk dag.. helt fantastisk dag!
Vet inte vart jag ska börja. Vet inte vart jag ska sluta. Tusen tankar snurrar samtidigt som jag känner mig väldigt lugn och tillfreds.
Livet är så häftigt när man låter allt ta sin tid. När allt faller på plats.
När allt är som det ska vara.
Allt är precis som de ska vara.
Du är alltid på rätt plats vid rätt tidpunkt vad som än händer.
Over & Out.
Vet inte vart jag ska börja. Vet inte vart jag ska sluta. Tusen tankar snurrar samtidigt som jag känner mig väldigt lugn och tillfreds.
Livet är så häftigt när man låter allt ta sin tid. När allt faller på plats.
När allt är som det ska vara.
Allt är precis som de ska vara.
Du är alltid på rätt plats vid rätt tidpunkt vad som än händer.
Over & Out.
Skev jävla självbild!
En bomb som fick mitt perspektiv av dig att rasa. Jag hade aldrig kunnat gissa eller tro att du skulle kunna göra något som du nu faktiskt har gjort. Besvikelsen och smärtan över att se dig själv skada dig något så enormt är en obeskrivlig känsla.
För att bli av med känslan måste jag öppna upp mig. Få ur giftet, sorgen över att du skadar dig själv på de viset. Du fick dig ett uppvak över hur mycket du betyder för mig då du släppte bomben. Ditt skratt ekade tomt i lägenheten och det var bara du som skrattade. Min blick genomborrade ditt skratt och du förstod att jag tog det väldigt allvarligt. Att detta inte var ett skämt för mig.
Ilska och sorg präglade min kropp och nu sitter jag i chock. Det är kallt, jag fryser och får inget riktigt grepp över vart jag är. Vill bara lägga mig ner och glömma allt du sa. Vill inte kännas vid de. Jag hoppas innerligt att du tog mig på allvar.
Jag vet inte vad jag gör om jag förlorar dig.
Yta.
Yta.
Det är bara en yta, allt är en yta. Det du sa, det du skrev är bara en yta.
Sorgligt.
Du gav mig drömmar och hopp. Du gav mig något jag inte kunde få.
Tragiskt.
Fäller tårar över situationen som består av luft.
Smärta.
Det är mitt eget fel, jag lät mig själv hoppas.
Drömmen.
Se bortom horisonten.
Lycka.
Känna din närhet.
Passion.
Två själar som blir en.
Kärlek.
Du.Var.Min.Dröm.
Det är bara en yta, allt är en yta. Det du sa, det du skrev är bara en yta.
Sorgligt.
Du gav mig drömmar och hopp. Du gav mig något jag inte kunde få.
Tragiskt.
Fäller tårar över situationen som består av luft.
Smärta.
Det är mitt eget fel, jag lät mig själv hoppas.
Drömmen.
Se bortom horisonten.
Lycka.
Känna din närhet.
Passion.
Två själar som blir en.
Kärlek.
Du.Var.Min.Dröm.
Run The Show
Lördag.
Ja men då har man legat i magsjuka i 2 dagar och 3 nätter. Mysigt! Febern håller på att släppa och jag börjar känna mig som en människa igen. :) Kan äntligen äta normalt! Weho!! (Matvrak, check!)
Förutom det är det VÅR!! Trodde aldrig att den skulle komma men nu är den faktiskt här. Underbart! Människor, djur och grönska börjar leva igen. Helt fantastiskt. Som sagt, lissebergsår sa vi ju. Snart är sommaren här och ja, då smäller det! :D
Over & Out.
Ja men då har man legat i magsjuka i 2 dagar och 3 nätter. Mysigt! Febern håller på att släppa och jag börjar känna mig som en människa igen. :) Kan äntligen äta normalt! Weho!! (Matvrak, check!)
Förutom det är det VÅR!! Trodde aldrig att den skulle komma men nu är den faktiskt här. Underbart! Människor, djur och grönska börjar leva igen. Helt fantastiskt. Som sagt, lissebergsår sa vi ju. Snart är sommaren här och ja, då smäller det! :D
Over & Out.
Ljus
Tänder ett ljus, ett ljus som öppnar upp en port till ett hopp, ett hopp att klamra sig fast vid.
Du finns i mina tankar, önskar att du ska få slippa smärtan, att du ska få hitta hem. Få tillbaka din styrka och vara den du alltid har varit. Vi sitter här och vakar, hoppas och förundras av den stilla stund vi sitter i. Det kan gå fort men också långsamt.
För din skull hoppas jag att det går fort. Du är värd bättre, din kamp har varit lång och du har alltid varit stark. Men nu är det kanske dags att släppa taget. Du har gjort så mycket för oss som finns runt om dig. Du har varit en kämpe, en stålkvinna. En mycket vacker sådan.
Jag älskar dig min fina farmor. Du kommer alltid finnas med mig. <3
Avslut
Det har tagit mig lång tid att komma fram till denna dagen, detta beslutet. Du betyder så mycket för mig, du gjord ett så djupt avtryck i mitt liv, du har skrivit ett av de viktigaste kapitlena i mitt liv. Ett kapitel jag aldrig kommer radera eller glömma.
Det gör för ont när du inte kan ta dig tid att lämna ett enkelt litet sms, men kommentera på fb.. Det är enkelt. Jag känner mig nästan nedvärderad. Ett sms betyder så mycket mer än ett inlägg, man känner sig som en i mängden när man får kommentarer på fb.
Du betyder för mycket för att jag inte ska bry mig. Jag bryr mig inte om människor som inte tillför mig något i mitt liv, men det gjorde/gör du.
"Jag ringer dig någon dag så vi får prata lite." Jag vet att du aldrig kommer lyfta telefonen, det är för mycket runt omkring. Det är som det är.. Det är tråkigt och det är ledsamt. Men detta är mitt beslut, detta är vad jag anser göra minst ont för mig.
Förlåt.
Det gör för ont när du inte kan ta dig tid att lämna ett enkelt litet sms, men kommentera på fb.. Det är enkelt. Jag känner mig nästan nedvärderad. Ett sms betyder så mycket mer än ett inlägg, man känner sig som en i mängden när man får kommentarer på fb.
Du betyder för mycket för att jag inte ska bry mig. Jag bryr mig inte om människor som inte tillför mig något i mitt liv, men det gjorde/gör du.
"Jag ringer dig någon dag så vi får prata lite." Jag vet att du aldrig kommer lyfta telefonen, det är för mycket runt omkring. Det är som det är.. Det är tråkigt och det är ledsamt. Men detta är mitt beslut, detta är vad jag anser göra minst ont för mig.
Förlåt.
Fånge igen?
En lägenhet, ett stort tomrum, två själar som rör sig.
Det är min lägenhet och ändå så sitter jag här, kuvad under dina ord och begär. Vill skrika hur värdelös och patetisk du är, att du inte har något att säga till om. Att jag bestämmer, jag avgör. Tyvärr är sanningen tvärtom.
Mitt inre försöker bryta sig ut och slå näven i bordet. Visa den allvarliga personen i mig. Får inte fram något, det känns meningslöst.
Vill trycka till ordentligt. Hitta det där som får stopp på dig. Kan inte säga ifrån..
Det gör ont att tysta mig själv varje gång du gör eller säger något. Jag vet att det inte är någon ideè att ta en disskusion, du lyckas alltid vrida och vända på det så att du får rätt. Att det alltid blir som du vill.
Allt slutar med att jag står och gråter innombords, vill inte visa mig svag.
Det gör så ont när du inte ser mig och vad jag vill.
2012
Välkomnade det nya året hemma hos en vän med god mat och ett glas vin. Det var lugnt och skönt. Att slippa stressa gör så mycket, man stressar ständigt i vardagen så varför ska man göra det när det är speciella helger eller högtider?! Fruktansvärt korkat.
Hur som helst, 2012, känslan är pirrande av det nya året. Jag har väldigt höga förväntningar, det kommer gå fort och bli väldigt spännande.
Har bara en mening att säga, Nu kör vi!
Helplessness
Du har gjort din lista, du har bestämt dig, ett beslut. Det är nu eller aldrig.
Jag känner ditt illamående, ditt äcklande utav dig själv. Att du inte klarar av att stå emot, faller tillbaka i gamla mönster för det är det du vet. Det är det du kan. Du vet inte eller vågar inte ta steget att faktiskt förändra dig. Detta är det du är "bra" på. Du är denna personen nu men inte den du var. Det är den personen jag saknar. Det är den personen jag vill ska komma tillbaka. Det var den vännen, den personen jag träffade. En helt fanktastisk människa med många ideér och påhitt.
Jag saknar dig. Jag kan bara se på när du förstör dig själv, hur du sparkar på dig själv.
Vill hjälpa men kan inte, du måste vilja hjälpa dig själv. Jag önskar att du bara bestämde dig, tog dig själv i nacken och lyfte upp dig själv ur skiten. Du förtjänar bättre för du är en bättre människa. Du är du. Du kommer alltid vara du i mina ögon, därför blir jag tvungen att blunda när jag ser vad du gör mot dig själv. Det är ett självmordsuppdrag och det gör ont varenda gång.
Jag skulle inte gå in i detta känslomässigt men det gjorde jag. För du är en betydelsefull vän.
Jag kan bara säga att jag finns här om du vill och behöver mig. 
Upprättelse
I helgen fick jag sanningen på ett silverfat. Mina bojor låstes upp och jag blev fri.
Du gav mig sanningen, du förklarade trots att du kanske inte ville men jag fick reda på sanningen. Min ryggsäck lyftes och jag var äntligen fri. I ett halvårs tid har jag mått skit, gråtit, hatat och sparkat på mig själv. Jag har anklagat mig själv men äntligen fick jag min sanning, min upprättelse. Tack.
Du betyder verkligen ingenting för mig längre, efter att jag fick min sanning kunde jag släppa dig. Du har inte grepp över mina tankar, jag är inte slav under ditt undermedvetna. Jag kommer aldrig se på dig på det sättet jag en gång gjorde. Det du gjorde var oförlåtligt men jag är inte mer än människa. Det man ger, det får man tillbaka. Och du min vän, du kommer få tillbaka, med råge! Jag behöver inte leka jävel, jag behöver inte bete mig som du, för du kommer få, men inte utav mig. Jag kommer bara stå vid sidan om och se på. Det låter elakt men du förtjänar de. Du kan bara lära dig den hårda vägen.
Du drog med mig ner i fallet. Nu reser jag mig och du faller fortfarande. Vi ses den dagen då du slår i hårt. Det är då du kommer vakna.
Untill then my friend.
Freedom.
Julafton i Repris
Ännu en julafton, snart ännu ett år och man sitter fortfarande och undrar vad det var man lärde sig detta året.
Jag har en hel dagbok med grejor jag har lärt mig. Saker som jag aldrig mer kommer göra om. Men med ett snart inkommande nytt år så ska man inte se bakåt. Bara framåt.
Det kommer bli ett spännande år. Mycket nytt kommer hända. Kan inte förklara men det känns i hela kroppen. :)
Over & Out.
RAGE!
Tänk att jag fortfarande låter mig tryckas ner utav dig känslomässigt. Det är helt ofattbart! Du hör inte hemma i mitt system, mina tankar, hjärta eller själ.
Du har inte det tillståndet. Jag gav allt och du inget. Jag fick inte ens en förklaring, så pass är varje människa värd.
Du är en fitta och du kommer alltid att vara det i mina ögon!
Nu tar jag av mig offerkoftan. Alla är värda de bästa och så även jag. Jag tar inte skit, har aldrig gjort det så varför skulle jag börja nu?!
Du var inte mer än ett sandkorn i Sahara och jag skulle ha lyssnat på min känsla innan du vred om mitt hjärta.
Prestationsångest
Jag hatar att göra fel. Det är något utav det värsta jag vet. Vill alltid vara bäst även om det är första gången jag gör något. Jag ska vara bäst, no matter what.
Hade skrivit fel i min almanacka, rätt tid men fel dag. Resultatet blev en något irriterad chef. Det har aldrig hänt innan, jag har aldrig ens varit sen. Det finns inte i min värld. Framförhållning och ett noggrant schema är A och O. Ett vattentätt upplägg för att slippa skämmas över förseningar eller missade tider. Göra det bästa jag kan. Ge det bästa utav mig själv. Visa hur duktig jag är för att de ska vilja utveckla mig och se mig.
Nu missade jag en hel arbetsdag vilket jag istället får ta igen i morgon. "No harm done." Har bara fått en hel dag förstörd utav ångesttankar och känslor.
"Life goes on." Jag överlever men det är jobbigt att sträva efter att vara bäst när man gör fel.
Laddar om till tusen för i morgon. Jag ska vara ännu bättre i morgon.
Over.
Jag lägger mig ner, jag orkar inte mer. Det slutar här. I'm done.
Orkar inte vänta mer nu, vill inte dra ur dig hur du känner, tycker och tänker. Något måste komma självmant och från insidan.
Jag kan inte låtsas att allt är okej, det är de inte. Grubblar och tänker, springer runt som en halshuggen kyckling. Förvirringen är en smärre olycka. Vänder ut och in på min hjärna och hjärta. Vill vara till lags, inte pusha, vänta ut och hoppas att det löser sig. Men nu orkar jag inte mer, jag förstör min vardag genom detta.
Måste fokusera på det viktiga i mitt liv, en obesvarad "relation" är inte det viktigaste i mitt liv. Jag kan inte kämpa själv. Det krävs två för att dansa en tango och denna tangon är tydligen inte avsedd för dig och mig.
Det gör faktiskt ont. Jag byggde upp mina förhoppningar i vanlig ordning och nu raseras de.
Du är fin. Glöm inte de. Men de är tydligen inte du och jag.
I will keep on walkin'.. Imma take the first little babystep today. I will for always be there for you when you need me.
What Are Words-Chris Medina
Orkar inte vänta mer nu, vill inte dra ur dig hur du känner, tycker och tänker. Något måste komma självmant och från insidan.
Jag kan inte låtsas att allt är okej, det är de inte. Grubblar och tänker, springer runt som en halshuggen kyckling. Förvirringen är en smärre olycka. Vänder ut och in på min hjärna och hjärta. Vill vara till lags, inte pusha, vänta ut och hoppas att det löser sig. Men nu orkar jag inte mer, jag förstör min vardag genom detta.
Måste fokusera på det viktiga i mitt liv, en obesvarad "relation" är inte det viktigaste i mitt liv. Jag kan inte kämpa själv. Det krävs två för att dansa en tango och denna tangon är tydligen inte avsedd för dig och mig.
Det gör faktiskt ont. Jag byggde upp mina förhoppningar i vanlig ordning och nu raseras de.
Du är fin. Glöm inte de. Men de är tydligen inte du och jag.
I will keep on walkin'.. Imma take the first little babystep today. I will for always be there for you when you need me.
What Are Words-Chris Medina
I, Me, We
En låt som öppnade en gammal port. En låt som låste upp gamla minnen. En låt som fick mig att se tillbaka.
Jag visste inte om jag skulle våga men jag gjorde det endå. Jag vet inte vad det får för effekt men jag har gjort det.
Jag kände mig nästan som en gammal barndomsvän, det var som att vi hade känt varandra i flera år. Vi pratade om allt och inget, du fanns där, jag fanns där. Kunde sitta i flera timmar och bara prata. Inget konstigt.
Nu står jag här med en låt, en hög med gamla texter, en ryggsäck med en tickande bomb av känslor som snart vill explodera.
... Allt sker av en anledning. Det finns inga ursäkter.
"You only get one shot, do not miss your chance to blow. This opportunity comes once in a lifetime.- Eminem
Jag visste inte om jag skulle våga men jag gjorde det endå. Jag vet inte vad det får för effekt men jag har gjort det.
Jag kände mig nästan som en gammal barndomsvän, det var som att vi hade känt varandra i flera år. Vi pratade om allt och inget, du fanns där, jag fanns där. Kunde sitta i flera timmar och bara prata. Inget konstigt.
Nu står jag här med en låt, en hög med gamla texter, en ryggsäck med en tickande bomb av känslor som snart vill explodera.
... Allt sker av en anledning. Det finns inga ursäkter.
"You only get one shot, do not miss your chance to blow. This opportunity comes once in a lifetime.- Eminem
Äkta
Truth is, everybody is going to hurt you, you just gotta find the ones worth suffering for." -Bob Marley
Katt Eller Råtta?
Vi springer runt i cirklar, försöker lista ut vad den andre vill, tänker eller känner. Vi är för fega för att våga fråga, våga känna. Vi tillåter oss inte bli älskade utan gömmer oss bakom våra murar och hoppas någonstans långt där inne att han/hon ska se oss. Hacka sig igenom våran mur, komma ridandes på den vita hästen i skinande rustning. Det blir inte så förän vi själva har plockat ner våran mur.
Jag har plockat ner min mur, jag är färdig med lekarna, jakten. Jag vill ha det äkta. Jag är trött på att alltid bygga upp mina förväntningar och sedan låta mina förhoppningar om något bra bli raserade. Jag är trött på mina egna rädslor, som att jag har blivit sårad, rädd för förhållanden och mycket mer.
Jag vägrar att ge upp samtidigt som jag bara vill lägga mig ner. "Det som inte dödar det härdar." När ska jag vara sluthärdad då?
Denna ständiga lek/jakt tar sådan oerhörd energi. Det skapar någon sorts anti-system, en ond cirkel och tillslut orkar man inte mer. Man vill inte höra, se eller veta av det andra könet mer. Hur man än gör så kvittar det.
Var det här jag gav upp?
Nej, jag är en kämpe och jag tänker inte sluta här. Jag tänker fortsätta tänka positivt.
Jag kommer vinna.
Over and Out.
Jag har plockat ner min mur, jag är färdig med lekarna, jakten. Jag vill ha det äkta. Jag är trött på att alltid bygga upp mina förväntningar och sedan låta mina förhoppningar om något bra bli raserade. Jag är trött på mina egna rädslor, som att jag har blivit sårad, rädd för förhållanden och mycket mer.
Jag vägrar att ge upp samtidigt som jag bara vill lägga mig ner. "Det som inte dödar det härdar." När ska jag vara sluthärdad då?
Denna ständiga lek/jakt tar sådan oerhörd energi. Det skapar någon sorts anti-system, en ond cirkel och tillslut orkar man inte mer. Man vill inte höra, se eller veta av det andra könet mer. Hur man än gör så kvittar det.
Var det här jag gav upp?
Nej, jag är en kämpe och jag tänker inte sluta här. Jag tänker fortsätta tänka positivt.
Jag kommer vinna.
Over and Out.
