Upprättelse


I helgen fick jag sanningen på ett silverfat. Mina bojor låstes upp och jag blev fri.

Du gav mig sanningen, du förklarade trots att du kanske inte ville men jag fick reda på sanningen. Min ryggsäck lyftes och jag var äntligen fri. I ett halvårs tid har jag mått skit, gråtit, hatat och sparkat på mig själv. Jag har anklagat mig själv men äntligen fick jag min sanning, min upprättelse. Tack.

Du betyder verkligen ingenting för mig längre, efter att jag fick min sanning kunde jag släppa dig. Du har inte grepp över mina tankar, jag är inte slav under ditt undermedvetna. Jag kommer aldrig se på dig på det sättet jag en gång gjorde. Det du gjorde var oförlåtligt men jag är inte mer än människa. Det man ger, det får man tillbaka. Och du min vän, du kommer få tillbaka, med råge! Jag behöver inte leka jävel, jag behöver inte bete mig som du, för du kommer få, men inte utav mig. Jag kommer bara stå vid sidan om och se på. Det låter elakt men du förtjänar de. Du kan bara lära dig den hårda vägen.

Du drog med mig ner i fallet. Nu reser jag mig och du faller fortfarande. Vi ses den dagen då du slår i hårt. Det är då du kommer vakna.

Untill then my friend.


Freedom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0