girllicious

Vi springer runt i cirklar, försöker lista ut vad den andre vill, tänker eller känner. Vi är för fega för att våga fråga, våga känna. Vi tillåter oss inte bli älskade utan gömmer oss bakom våra murar och hoppas någonstans långt där inne att han/hon ska se oss. Hacka sig igenom våran mur, komma ridandes på den vita hästen i skinande rustning. Det blir inte så förän vi själva har plockat ner våran mur.

Jag har plockat ner min mur, jag är färdig med lekarna, jakten. Jag vill ha det äkta. Jag är trött på att alltid bygga upp mina förväntningar och sedan låta mina förhoppningar om något bra bli raserade. Jag är trött på mina egna rädslor, som att jag har blivit sårad, rädd för förhållanden och mycket mer.  

Jag vägrar att ge upp samtidigt som jag bara vill lägga mig ner. "Det som inte dödar det härdar." När ska jag vara sluthärdad då?

Denna ständiga lek/jakt tar sådan oerhörd energi. Det skapar någon sorts anti-system, en ond cirkel och tillslut orkar man inte mer. Man vill inte höra, se eller veta av det andra könet mer. Hur man än gör så kvittar det.

Var det här jag gav upp?

Nej, jag är en kämpe och jag tänker inte sluta här. Jag tänker fortsätta tänka positivt.

Jag kommer vinna. 

Over and Out.