Avslut
Det gör för ont när du inte kan ta dig tid att lämna ett enkelt litet sms, men kommentera på fb.. Det är enkelt. Jag känner mig nästan nedvärderad. Ett sms betyder så mycket mer än ett inlägg, man känner sig som en i mängden när man får kommentarer på fb.
Du betyder för mycket för att jag inte ska bry mig. Jag bryr mig inte om människor som inte tillför mig något i mitt liv, men det gjorde/gör du.
"Jag ringer dig någon dag så vi får prata lite." Jag vet att du aldrig kommer lyfta telefonen, det är för mycket runt omkring. Det är som det är.. Det är tråkigt och det är ledsamt. Men detta är mitt beslut, detta är vad jag anser göra minst ont för mig.
Förlåt.
Fånge igen?
En lägenhet, ett stort tomrum, två själar som rör sig.
Det är min lägenhet och ändå så sitter jag här, kuvad under dina ord och begär. Vill skrika hur värdelös och patetisk du är, att du inte har något att säga till om. Att jag bestämmer, jag avgör. Tyvärr är sanningen tvärtom.
Mitt inre försöker bryta sig ut och slå näven i bordet. Visa den allvarliga personen i mig. Får inte fram något, det känns meningslöst.
Vill trycka till ordentligt. Hitta det där som får stopp på dig. Kan inte säga ifrån..
Det gör ont att tysta mig själv varje gång du gör eller säger något. Jag vet att det inte är någon ideè att ta en disskusion, du lyckas alltid vrida och vända på det så att du får rätt. Att det alltid blir som du vill.
Allt slutar med att jag står och gråter innombords, vill inte visa mig svag.
Det gör så ont när du inte ser mig och vad jag vill.
2012
Välkomnade det nya året hemma hos en vän med god mat och ett glas vin. Det var lugnt och skönt. Att slippa stressa gör så mycket, man stressar ständigt i vardagen så varför ska man göra det när det är speciella helger eller högtider?! Fruktansvärt korkat.
Hur som helst, 2012, känslan är pirrande av det nya året. Jag har väldigt höga förväntningar, det kommer gå fort och bli väldigt spännande.
Har bara en mening att säga, Nu kör vi!
