girllicious

Det är mörkt, bara de blinkande lamporna lyser upp. Golvet är kladdigt av utspillda drinkar. Människor dansar och skrattar. 

Gör min väg in i folkhavet, musiken flyter in i öronen och ut i blodet. Det blir ett pirrande som slår ut hela systemet. Känner basen pulsa genom golvet, varje muskel och nerv är på helspänn.

Jag exploderar ut.

Känner hur musiken lever genom kroppen, tar ett djupt andetag och andas in rummet. Energin.

Det gungande golvet, fötter som trampar, händer som vevar. Allt går i takt med musiken.

Släpper ut mina känslor i musiken och dansen. pumpandet går ut som vågor över min kropp.

Vill kunna förmedla känslan som jag känner, när pirrandet tar över, när det blir för mycket och jag inte kan hantera det.

Sluter mina ögon, tar in musiken och jag kan äntligen andas.

This is me.

Du spelar ett spel, leker med mina tankar och känslor. Vänder mig ut och in för att försöka få grepp om situationen. Mitt starka jag sviker mig, min fasad bryter du ner. Blir vilsen i mig själv och undrar vad du spelar på. Försöker hitta kontakten.

Jag gör allt för att få komma dig nära. Du har blivit en drog, jag blev beroende.
Vill ha dig nära när du är borta.

Försöker räta ut vad jag vill, vad du vill, vad vi håller på med. Trött på lekar, springa runt ljuset som ett litet barn som aldrig har bränt sig.

Finns du inte i mina tankar finns du i mina drömmar. Drömmer om dig nästan varje natt. Bearbetar jag, kämpar jag emot eller tillåter jag mig själv tanken på dig och mig? Det som jag intalat mig själv är förbjudet. Vill jag ha dig mer just för att det är förbjudet? Så många frågor och så lite svar.

Söker inom mig själv för att hitta svar. Följa min magkänsla. Magen säger nej men hjärtat säger ja.

Vad är jag rädd för?

"And I just can't keep living this way
So starting today, I'm breaking out of this cage
I'm standing up, Imma face my demons
I'm manning up, Imma hold my ground
I've had enough, now I'm so fed up
Time to put my life back together right now"

Jag har alltid känt mig kompenserad med pengar och saker. Min första tävling på min nya ponny betydde så mycket. Det jag fick var ett "Måste jag komma?" Du har aldrig funnits med, ingen skolavslutning, aldrig i stallet, inte på mina födelsedagskalas. Du har aldrig funnits med, det har alltid varit en pusselbit som har fattats. Jag har aldrig känt din glädje över mig. Alltid fått höra "Varför gjorde du inte så?" eller "Du skulle ha lyssnat på mig!" Jag har aldrig känt att jag har dugit till något, jag har alltid varit i vägen. Velat lära mig, velat bli som du men inte kunnat, fått ett "nej, du är i vägen, kan du vara tyst? Du skulle aldrig klara det!" Det känns som om jag var ett stort misstag trots alla odds mot det.

Vill gå min väg, vill att du ska vara stolt över mig. Känna din glädje över att jag finns i ditt liv. Det gör jag inte. Jag skulle lika gärna kunna tillhöra någon annan. Jag står och viftar och skriker, vill att du ska lyssna, att du ska se mig för den jag är och inte för den du vill att jag ska vara. Men allt känns förgäves, jag gör allt förgäves, du kommer aldrig förändra dig. Du kommer alltid vara du, du kommer alltid se allt ur ditt egna perspektiv. Jag kommer alltid vara den du vill att jag ska vara. Jag kan inte bryta ditt mönster, jag har försökt och försöker hela tiden men ingenting går in. Du lyssnar inte på någon annan än dig själv.

Det gör så ont när du inte ser mig. När du inte låter mig andas och få leva mitt liv.



Trying- Lifehouse