girllicious

Måttet är rågat, droppen som fick bägaren att rinna över har landat, den sista potatisen är satt, nu har de skitit för sista gången i det blå skåpet!

 

Jag är så oerhört trött på att ställa upp, vara alla till lags, bita mig själv i tungan för att inte ställa till med en scen eller vara till besvär. Jag ska alltid vara så förbannat snäll, omtänksam och alla ska ha det så bra. Allt är bra så länge alla andra har det bra!... Fucktards!!

 

 

När ska folk "passa upp" på mig? När ska människor göra allt för mig för att inte jag ska ställa till med en scen?

 

 

Frustrationen blev så stor och omvälvande idag att jag gick gråtandes från mitt jobb. (Jag jobbade klart mitt pass). Den där känslan av att man inte vill visa sig ledsen, då man visar att man faktiskt är sårbar för andra, försökte svälja det men tårarna brände och trillade slutligen ner för kinderna. Det blev för mycket och det brast. Förtvivlad och utledd ringde jag min mamma, i ren desperation, för att få höra några lyftande ord som fick mig att landa och komma tillbaka till mig själv.

 

Det har hänt mycket det sista, mycket av det som har hänt har med mitt jobb att göra, mitt jobb är inte bra för mig, jag har kämpat för att komma vidare positionsmässigt i min karriär på detta jobbet, ("åhh, vilket jobb jag har.." Sarkasm!) Nu när jag äntligen får en bättre tjänst är jag så oerhört utarbetad att jag knappt orkar tackla uppgifterna som nu ligger framför mig. Kunderna orkar jag knappt bry mig om, kollegorna är gnälliga små kärringar som bara bryr sig om sig själva och kan slänga ur sig vilka kommentarer som helst, de bryr sig inte överhuvudtaget om de sårar någon. Bara de får synas och säga sitt så är det bra..! Sen har vi de som man ska följa till punkt och prickar, får de inte som de vill tar det hus i helvete (dessa är alltså de som ställer till med en scen.)

 

Det får inte vara så här på en arbetsplats. Jag är 22 och känner mig redan helt knäckt. Detta är inte okej. Och nej, jag är inte överkänslig. Men det kommer till en punkt då man inte tar mer och dit har jag kommit.

 

Over & Out.