Helplessness
Du har gjort din lista, du har bestämt dig, ett beslut. Det är nu eller aldrig.
Jag känner ditt illamående, ditt äcklande utav dig själv. Att du inte klarar av att stå emot, faller tillbaka i gamla mönster för det är det du vet. Det är det du kan. Du vet inte eller vågar inte ta steget att faktiskt förändra dig. Detta är det du är "bra" på. Du är denna personen nu men inte den du var. Det är den personen jag saknar. Det är den personen jag vill ska komma tillbaka. Det var den vännen, den personen jag träffade. En helt fanktastisk människa med många ideér och påhitt.
Jag saknar dig. Jag kan bara se på när du förstör dig själv, hur du sparkar på dig själv.
Vill hjälpa men kan inte, du måste vilja hjälpa dig själv. Jag önskar att du bara bestämde dig, tog dig själv i nacken och lyfte upp dig själv ur skiten. Du förtjänar bättre för du är en bättre människa. Du är du. Du kommer alltid vara du i mina ögon, därför blir jag tvungen att blunda när jag ser vad du gör mot dig själv. Det är ett självmordsuppdrag och det gör ont varenda gång.
Jag skulle inte gå in i detta känslomässigt men det gjorde jag. För du är en betydelsefull vän.
Jag kan bara säga att jag finns här om du vill och behöver mig. 
