girllicious

Hur i helvete tänkte du, vad ger dig rätt att börja prata med mig igen? Vad får dig att tro att jag tänker gå tillbaka till din håla så att jag kan krypa ur den lika trasig och nedbruten som sist. Vem tror du att du är?

Det tog mig 1½ månad att få dig ur mitt system. Jag tänkte, analyserade och kände. Jag till och med grät över dig. Nu tar du dig tillbaka, skickar något med så mycket djup i att jag blir mållös. Vill inte känna igen känslan då vi kände ihop, då vi nästan var ett.

Känner igen rädslan, vill krypa in i mitt skal. Helvete, du får inte röra mig på detta sättet. Det gjorde för ont. Du får inte!

Vad får dig att se tillbaka, att gå tillbaka? Vad är det du försöker uppnå? Har du skuldkänslor? Saknar du mig? Insåg du något? Varför?

Jag tillåter inte detta hända en gång till. Du lärde mig så mycket, jag växte mycket under "våran" period men fan vad ont det gjorde. Jag har äntligen tagit mig ur det, jag har äntligen blivit starkare i mig själv. Fått rätsida på mitt liv.

Vaknar upp av hur repet skär in i mina handleder, smaken av tyg i min mun. Rummet som snurrar. Hör fotsteg som närmar sig. Du håller det vassa bladet mot min strupe, känner knivens egg rispa mot min hud. Du viskar mjuka ord som skär in i mitt inre. Du leker med elden, du leker med mitt liv, min själ.

Det luktar instängt, det finns inte ett fönster, bara en svag lampa som får dig att likna det monster du blev. Du var så vacker, jag älskade att titta på dig. Nu gör det bara ont, nu minns jag bara det dåliga. Dina slag, ditt hat. Varför fick jag ta det?

Det gjorde så ont...Fan.