È Fenita


Du kom in i mitt liv från ingenstan. Nu avslutar vi detta.

Ett litet missförstånd fick dig att flippa, du blev hatisk. Visste inte hur jag skulle tackla det, blev arg och frustrerad. Skällde tillbaka, det blev värre. Jag försökte vara pedagogisk, förklara en gång till att jag inte ville såra dig. Det godtogs inte. Du hade bestämt dig, jag hade gjort fel, det gick inte att ändra på. Mina ursäkter betydde ingenting.

Jag var inte ens värd vatten.

Jag försökte ännu en gång förklara. Men nu har jag bestämt mig, jag vill inte ha sådana människor som du i mitt liv som drar på sig offerkoftan så fort de hinner. Du letar en anledning till att hata, skrika och vara förbannad på människor. Dina problem är dina egna. När du blir förbannad tar du inte bara ut din ilska från situationen utan också saker som hänt tidigare i ditt liv som du inte har bearbetat. Den vreden fick jag känna på idag och jag vill inte ha människor i mitt liv som inte är villiga att förlåta. Någon som startar ett tredje världskrig på grund av ett missförstånd. På grund av en rädsla.

Det får vara nog nu. Tar inte denna skiten i från dig. Jag är starkare i mig själv än du tror.

Trodde du var värd det men jag hade fel. Vill tro gott om människor. Ditt goda jag är bara en fasad, under ytan mullrar det av åska, en het lava som bara vill välla ut. Ligger och väntar på en bagatell, något du kan ta ut din ilska på.

Jag är färdig med dig och du med mig. Tänker inte vara din leksak.

Det slutar här. I'm done.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0