How Did We End Up Here?

Fan. 

Allt flöt så bra, idag är det bara tomt. Ingen visste vart det skulle sluta, vägen fick ett snabbt slut. Jag kom till ett stup, där stod du och skrek. Jag gjorde allt för att nå dig men jag räckte inte till.

Nu står du där ensam med tårar i ögonen. Jag ser din ensamhet, jag vill ge dig min själ, ge dig mitt allt. Du tillåter mig inte. Du är så liten och rädd. Jag vill hjälpa dig, få dig att förstå. Men du väljer den svåra vägen, kanske är det den vägen du måste gå för att inse.

Det blir tyvärr du som får lida mest.

Om du bara öppnade dina ögon, såg med ditt hjärta. Släppte in folk i ditt liv, om du släppte garden för 5 min. Då, kanske, skulle du inse att människor inte är så farliga.

Man kan inte ändra andra, bara sig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0