Trött, ledsen och besviken..
Det finns en på varje arbetsplats, en som tar ens energi. Den där personen som byggt upp en riktigt bra fasad att allt är toppen, allt är bra, allt är verkligen underbart.
Varje dag när jag kommer in på jobbet är det som att gå in i en vägg, all luft går ur kroppen och man känner hur benen nästan ger vika. Det händer när jag inte har krupit in i min bubbla för att skydda min värdefulla energi. Varje dag stöter man på människor som tar en liten bit energi av en. Det gäller dock att välja vem man vill släppa sin energi till, man väljer mer eller mindre hur mycket man ska orka med den dagen.
Idag har varit just en sådan dag då benen bara gett vika, all energi försvann. Jag bubblade inte ordentligt utan gav vika, var det för att jag såg att personen i fråga behövde mer energi än jag? Eller orkade jag inte skydda mig ordentligt? Nu sitter jag i alla fall och tänker igenom dagens olika händelser, man faller in i en sorts koma, levande men död. Man hör, ser, gör.. Inget mer. Man orkar inte.
Jag slutar jobbet nästa vecka vilket givetvis är väldigt tråkigt för trots denna människan är jobbet bra, omväxlande och med mycket glädje. Jag trodde inte jag skulle vara där så länge och jag trodde inte att det skulle sätta sina spår som det faktiskt har gjort. Om inte annat kommer jag sakna barnen något otroligt, barn är riktiga energigivare och glädjespridare. Det är dem som gjort att jag har orkat.
Gårdagens glada nyhet är dock att jag ska på arbetsintervju imorgon så jag hoppas verkligen att allt ska gå bra. Wish me luck.
Over and out.
