3 Veckor sedan..
Tisdag.
Längesen jag skrev nu, har känt att jag har behövt prioritera annat i mitt liv. Viktiga beslut om jobb vilket då innefattade eventuell flytt, identitetskris, förvirranden och mycket annat.
Identitetskris låter väldigt allvarligt, man kan säga att jag tappade mig själv på vägen mellan alla beslut. Beslutet blev att stanna kvar där jag bor nu, istället för att flytta 25 mil uppåt. Oroandet över att ha tagit fel/rätt beslut har varit det jobbigaste, det är det som har gjort mig så förvirrad, legat sömnlös på nätterna och vridit mig i åtskilliga timmar. Nu har jag fattat mitt beslut, det känns skönt, jag är nöjd.
Förvirranden... Antingen är man intresserad eller inte!
I början utav den här sommaren träffade jag en väldigt fin kille, han bodde inte allt för långt ifrån mig, vi träffades ute. Det var en glad men väldigt blyg kille. Vi hade jättetrevligt. Jag blev självklart intresserad, man hittar inte många sådana killar. Nummer utbyttes och smsandet var igång. Jag väntade några dagar innan jag slutligen vågade fråga om en träff... Svaret blev- Har mycket jobb denna veckan, efter denna veckan har jag 2 veckors semester, vi kanske kan ta det då?- Fine tänkte jag, alla har mycket på jobbet innan semestern, inga problem. Vi fortsatte vårat smsande. I mitten utav hans första semestervecka bestämde jag mig igen för att fråga efter en dejt, inget avancerat, bara ta en promenad och prata. Återigen fick jag ett nej, jag minns inte ens ursäkten för den var så löjlig. Han fick något tillbaka i stil med- Hör av dig när du har tid.- Efter det slutade jag smsa honom. Han hörde av sig men då inte om att träffas utan om allt annat.. Hur jag mådde, vad jag gjorde osv. Han kunde skicka allt emellan kl 17.00-03.00 på natten fram tills för två veckor sedan. Han skickade en lördag, tjejorna och jag var ute på Långås Loge. Nu var jag trött på detta jävla smsande. Jag ställde honom mot väggen, frågade varför han smsade om han inte var intresserad, om jag var ett tidsfördriv, om han inte hade någon annan att smsa. Jag skrev pprecis vad jag tyckte och kände. Han har inte svarat, det visste jag och jag är faktiskt inte ens ledsen över att han inte har gjort det. Det känns skönt att ha avslutat den relationen.
Sluta slösa andra människors tid, energi och själ om du inte är intresserad. Det är inte rätt gentemot den människan du håller i kopplet. Du vet innerst inne, detta kommer inte bli något, släpp den andra människan då. Fattar man tycke för någon så matar man sig själv med hoppet om att han ska höra av sig, han ska göra ditt och datt. Det gör han inte.. Kommer aldrig göra heller. Är man inte intresserad så säger man det, även ifall man inte vill "såra" någon. Ju längre man håller kvar den andre personen i kopplet ju ondare kommer det göra i den andre.
Trött på att slänga ut min energi och tid på människor som inte förtjänar den eller inte vill ha den.
Over & Out.
Längesen jag skrev nu, har känt att jag har behövt prioritera annat i mitt liv. Viktiga beslut om jobb vilket då innefattade eventuell flytt, identitetskris, förvirranden och mycket annat.
Identitetskris låter väldigt allvarligt, man kan säga att jag tappade mig själv på vägen mellan alla beslut. Beslutet blev att stanna kvar där jag bor nu, istället för att flytta 25 mil uppåt. Oroandet över att ha tagit fel/rätt beslut har varit det jobbigaste, det är det som har gjort mig så förvirrad, legat sömnlös på nätterna och vridit mig i åtskilliga timmar. Nu har jag fattat mitt beslut, det känns skönt, jag är nöjd.
Förvirranden... Antingen är man intresserad eller inte!
I början utav den här sommaren träffade jag en väldigt fin kille, han bodde inte allt för långt ifrån mig, vi träffades ute. Det var en glad men väldigt blyg kille. Vi hade jättetrevligt. Jag blev självklart intresserad, man hittar inte många sådana killar. Nummer utbyttes och smsandet var igång. Jag väntade några dagar innan jag slutligen vågade fråga om en träff... Svaret blev- Har mycket jobb denna veckan, efter denna veckan har jag 2 veckors semester, vi kanske kan ta det då?- Fine tänkte jag, alla har mycket på jobbet innan semestern, inga problem. Vi fortsatte vårat smsande. I mitten utav hans första semestervecka bestämde jag mig igen för att fråga efter en dejt, inget avancerat, bara ta en promenad och prata. Återigen fick jag ett nej, jag minns inte ens ursäkten för den var så löjlig. Han fick något tillbaka i stil med- Hör av dig när du har tid.- Efter det slutade jag smsa honom. Han hörde av sig men då inte om att träffas utan om allt annat.. Hur jag mådde, vad jag gjorde osv. Han kunde skicka allt emellan kl 17.00-03.00 på natten fram tills för två veckor sedan. Han skickade en lördag, tjejorna och jag var ute på Långås Loge. Nu var jag trött på detta jävla smsande. Jag ställde honom mot väggen, frågade varför han smsade om han inte var intresserad, om jag var ett tidsfördriv, om han inte hade någon annan att smsa. Jag skrev pprecis vad jag tyckte och kände. Han har inte svarat, det visste jag och jag är faktiskt inte ens ledsen över att han inte har gjort det. Det känns skönt att ha avslutat den relationen.
Sluta slösa andra människors tid, energi och själ om du inte är intresserad. Det är inte rätt gentemot den människan du håller i kopplet. Du vet innerst inne, detta kommer inte bli något, släpp den andra människan då. Fattar man tycke för någon så matar man sig själv med hoppet om att han ska höra av sig, han ska göra ditt och datt. Det gör han inte.. Kommer aldrig göra heller. Är man inte intresserad så säger man det, även ifall man inte vill "såra" någon. Ju längre man håller kvar den andre personen i kopplet ju ondare kommer det göra i den andre.
Trött på att slänga ut min energi och tid på människor som inte förtjänar den eller inte vill ha den.
Over & Out.
Kommentarer
Trackback
