Raaaaage!!
Nedbruten
Känslan av Närhet
Du står där, jag står här. Ett hjärtas längtan, en själ som letar efter en annan ensam själ. För att två ensamma själar ska kunna värma sig. Hitta tryggheten i varandra. Känslan av värme, känslan av att alltid ha någon där. Någon som alltid skänker en tanke och ljus.
Det finns så mycket mer. Våga satsa, våga lev ditt liv. Tveka aldrig på en känsla. Följ den och du kommer finna det ditt hjärta söker. Jag kommer aldrig ångra att jag följer min känsla, jag ångrar de gånger jag inte följde min känsla. Några misstag som jag bittert ångrar men som jag så väl har lärt av.
The road goes on, de kommer komma fler misstag, jag kommer lära av de. Jag kommer lyckas, de är de gångerna jag kommer orka vidare.
"Bara en till!"
Vägen är öppen, det är bara du som sätter dina gränser, det är bara du som avgör när du ska lägga av eller inte.
Vad än så kommer jag alltid stå här för och med dig
Over & out.
7 April!
Vet inte vart jag ska börja. Vet inte vart jag ska sluta. Tusen tankar snurrar samtidigt som jag känner mig väldigt lugn och tillfreds.
Livet är så häftigt när man låter allt ta sin tid. När allt faller på plats.
När allt är som det ska vara.
Allt är precis som de ska vara.
Du är alltid på rätt plats vid rätt tidpunkt vad som än händer.
Over & Out.
Skev jävla självbild!
En bomb som fick mitt perspektiv av dig att rasa. Jag hade aldrig kunnat gissa eller tro att du skulle kunna göra något som du nu faktiskt har gjort. Besvikelsen och smärtan över att se dig själv skada dig något så enormt är en obeskrivlig känsla.
För att bli av med känslan måste jag öppna upp mig. Få ur giftet, sorgen över att du skadar dig själv på de viset. Du fick dig ett uppvak över hur mycket du betyder för mig då du släppte bomben. Ditt skratt ekade tomt i lägenheten och det var bara du som skrattade. Min blick genomborrade ditt skratt och du förstod att jag tog det väldigt allvarligt. Att detta inte var ett skämt för mig.
Ilska och sorg präglade min kropp och nu sitter jag i chock. Det är kallt, jag fryser och får inget riktigt grepp över vart jag är. Vill bara lägga mig ner och glömma allt du sa. Vill inte kännas vid de. Jag hoppas innerligt att du tog mig på allvar.
Jag vet inte vad jag gör om jag förlorar dig.
Yta.
Det är bara en yta, allt är en yta. Det du sa, det du skrev är bara en yta.
Sorgligt.
Du gav mig drömmar och hopp. Du gav mig något jag inte kunde få.
Tragiskt.
Fäller tårar över situationen som består av luft.
Smärta.
Det är mitt eget fel, jag lät mig själv hoppas.
Drömmen.
Se bortom horisonten.
Lycka.
Känna din närhet.
Passion.
Två själar som blir en.
Kärlek.
Du.Var.Min.Dröm.
Run The Show
Ja men då har man legat i magsjuka i 2 dagar och 3 nätter. Mysigt! Febern håller på att släppa och jag börjar känna mig som en människa igen. :) Kan äntligen äta normalt! Weho!! (Matvrak, check!)
Förutom det är det VÅR!! Trodde aldrig att den skulle komma men nu är den faktiskt här. Underbart! Människor, djur och grönska börjar leva igen. Helt fantastiskt. Som sagt, lissebergsår sa vi ju. Snart är sommaren här och ja, då smäller det! :D
Over & Out.
Ljus
Tänder ett ljus, ett ljus som öppnar upp en port till ett hopp, ett hopp att klamra sig fast vid.
Du finns i mina tankar, önskar att du ska få slippa smärtan, att du ska få hitta hem. Få tillbaka din styrka och vara den du alltid har varit. Vi sitter här och vakar, hoppas och förundras av den stilla stund vi sitter i. Det kan gå fort men också långsamt.
För din skull hoppas jag att det går fort. Du är värd bättre, din kamp har varit lång och du har alltid varit stark. Men nu är det kanske dags att släppa taget. Du har gjort så mycket för oss som finns runt om dig. Du har varit en kämpe, en stålkvinna. En mycket vacker sådan.
Jag älskar dig min fina farmor. Du kommer alltid finnas med mig. <3
Avslut
Det gör för ont när du inte kan ta dig tid att lämna ett enkelt litet sms, men kommentera på fb.. Det är enkelt. Jag känner mig nästan nedvärderad. Ett sms betyder så mycket mer än ett inlägg, man känner sig som en i mängden när man får kommentarer på fb.
Du betyder för mycket för att jag inte ska bry mig. Jag bryr mig inte om människor som inte tillför mig något i mitt liv, men det gjorde/gör du.
"Jag ringer dig någon dag så vi får prata lite." Jag vet att du aldrig kommer lyfta telefonen, det är för mycket runt omkring. Det är som det är.. Det är tråkigt och det är ledsamt. Men detta är mitt beslut, detta är vad jag anser göra minst ont för mig.
Förlåt.
Fånge igen?
En lägenhet, ett stort tomrum, två själar som rör sig.
Det är min lägenhet och ändå så sitter jag här, kuvad under dina ord och begär. Vill skrika hur värdelös och patetisk du är, att du inte har något att säga till om. Att jag bestämmer, jag avgör. Tyvärr är sanningen tvärtom.
Mitt inre försöker bryta sig ut och slå näven i bordet. Visa den allvarliga personen i mig. Får inte fram något, det känns meningslöst.
Vill trycka till ordentligt. Hitta det där som får stopp på dig. Kan inte säga ifrån..
Det gör ont att tysta mig själv varje gång du gör eller säger något. Jag vet att det inte är någon ideè att ta en disskusion, du lyckas alltid vrida och vända på det så att du får rätt. Att det alltid blir som du vill.
Allt slutar med att jag står och gråter innombords, vill inte visa mig svag.
Det gör så ont när du inte ser mig och vad jag vill.
2012
Välkomnade det nya året hemma hos en vän med god mat och ett glas vin. Det var lugnt och skönt. Att slippa stressa gör så mycket, man stressar ständigt i vardagen så varför ska man göra det när det är speciella helger eller högtider?! Fruktansvärt korkat.
Hur som helst, 2012, känslan är pirrande av det nya året. Jag har väldigt höga förväntningar, det kommer gå fort och bli väldigt spännande.
Har bara en mening att säga, Nu kör vi!
Helplessness
Du har gjort din lista, du har bestämt dig, ett beslut. Det är nu eller aldrig.
Jag känner ditt illamående, ditt äcklande utav dig själv. Att du inte klarar av att stå emot, faller tillbaka i gamla mönster för det är det du vet. Det är det du kan. Du vet inte eller vågar inte ta steget att faktiskt förändra dig. Detta är det du är "bra" på. Du är denna personen nu men inte den du var. Det är den personen jag saknar. Det är den personen jag vill ska komma tillbaka. Det var den vännen, den personen jag träffade. En helt fanktastisk människa med många ideér och påhitt.
Jag saknar dig. Jag kan bara se på när du förstör dig själv, hur du sparkar på dig själv.
Vill hjälpa men kan inte, du måste vilja hjälpa dig själv. Jag önskar att du bara bestämde dig, tog dig själv i nacken och lyfte upp dig själv ur skiten. Du förtjänar bättre för du är en bättre människa. Du är du. Du kommer alltid vara du i mina ögon, därför blir jag tvungen att blunda när jag ser vad du gör mot dig själv. Det är ett självmordsuppdrag och det gör ont varenda gång.
Jag skulle inte gå in i detta känslomässigt men det gjorde jag. För du är en betydelsefull vän.
Jag kan bara säga att jag finns här om du vill och behöver mig. 
Upprättelse
I helgen fick jag sanningen på ett silverfat. Mina bojor låstes upp och jag blev fri.
Du gav mig sanningen, du förklarade trots att du kanske inte ville men jag fick reda på sanningen. Min ryggsäck lyftes och jag var äntligen fri. I ett halvårs tid har jag mått skit, gråtit, hatat och sparkat på mig själv. Jag har anklagat mig själv men äntligen fick jag min sanning, min upprättelse. Tack.
Du betyder verkligen ingenting för mig längre, efter att jag fick min sanning kunde jag släppa dig. Du har inte grepp över mina tankar, jag är inte slav under ditt undermedvetna. Jag kommer aldrig se på dig på det sättet jag en gång gjorde. Det du gjorde var oförlåtligt men jag är inte mer än människa. Det man ger, det får man tillbaka. Och du min vän, du kommer få tillbaka, med råge! Jag behöver inte leka jävel, jag behöver inte bete mig som du, för du kommer få, men inte utav mig. Jag kommer bara stå vid sidan om och se på. Det låter elakt men du förtjänar de. Du kan bara lära dig den hårda vägen.
Du drog med mig ner i fallet. Nu reser jag mig och du faller fortfarande. Vi ses den dagen då du slår i hårt. Det är då du kommer vakna.
Untill then my friend.
Freedom.
Julafton i Repris
Ännu en julafton, snart ännu ett år och man sitter fortfarande och undrar vad det var man lärde sig detta året.
Jag har en hel dagbok med grejor jag har lärt mig. Saker som jag aldrig mer kommer göra om. Men med ett snart inkommande nytt år så ska man inte se bakåt. Bara framåt.
Det kommer bli ett spännande år. Mycket nytt kommer hända. Kan inte förklara men det känns i hela kroppen. :)
Over & Out.
RAGE!
Tänk att jag fortfarande låter mig tryckas ner utav dig känslomässigt. Det är helt ofattbart! Du hör inte hemma i mitt system, mina tankar, hjärta eller själ.
Du har inte det tillståndet. Jag gav allt och du inget. Jag fick inte ens en förklaring, så pass är varje människa värd.
Du är en fitta och du kommer alltid att vara det i mina ögon!
Nu tar jag av mig offerkoftan. Alla är värda de bästa och så även jag. Jag tar inte skit, har aldrig gjort det så varför skulle jag börja nu?!
Du var inte mer än ett sandkorn i Sahara och jag skulle ha lyssnat på min känsla innan du vred om mitt hjärta.
